(Rome, 28 June 1674 - Rome, 6 March 1755) was an Italian Rococo painter and caricaturist active in Rome. Caricature of composer Antonio Vivaldi by Pier Leone GhezziGhezzi was born in Rome. His father, Giuseppe Ghezzi, (1634-1721), also trained Antonio Amorosi, and was a secretary to the Roman Accademia di San Luca. Pier Leone himself joined the Academy in 1705 and he executed a painting, the Allegory of Gratitude, to be donated to the institution, as was customary. He was the godson of Carlo Maratta. Pier Leone is known for his frescoes in the Villa Falconieri of Frascati. His pen and gouache caricatures are much freer in emotion than his state portraiture, and often depict named individuals or professions in satirical fashion.   Related Paintings of Pier Leone Ghezzi :. | Koude herfstdag | A reading lady | Huizengroep bij Taormina | Emmaus, Christ breaking bread | Koolveld |
Related Artists:
John Bettes the Elder
(active c. 1531 - 1570) was a Tudor artist whose few known paintings date from between about 1543 and 1550. His most famous work is his Portrait of a Man in a Black Cap. His son John Bettes the Younger, with whom he is sometimes confused, was a pupil of Nicholas Hilliard who painted portraits during the reign of Elizabeth I and James I. Nothing is known of John Bettes's life, except that he was living in Westminster in 1556, according to a documented court case. He is first recorded as working for Henry VIII at Whitehall Palace in 1531. Queen Catherine Parr's accounts for 1546/47 record payments to Bettes for "lymning" (painting in miniature) the king's and queen's portraits, and for six other portraits. Her new year's gift of 1547 to Prince Edward was a pair of portraits of the king and herself. Bettes has been identified as the designer of the engraved title-border for William Cuningham's Cosmographical Glasse, printed by John Day in 1559. He may also be the designer of engravings for Edward Hall's Chronicle, published in 1550, and of a woodcut portrait of Franz Burchard, the Saxon ambassador to England, published in 1560. In 1576, John Foxe referred to Bettes as already dead. An earlier second edition of Foxe's Actes and Monuments printed in 1570 refers to Bettes' death.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
COUSTENS, Pieter
Flemish painter (active 1453-1487 in Bruges and Brussels)